För de rike, som en kråka, Hoppar, kraxar, flyger han, Men är riktigt rädd att råka Heder hos en fattig nan; Ty en sådah domslut fäller Öfver först hvad menskan gäller, Sedan huru hon förvaltar Sina; väl ;undfångoa pund, Öch om då kalkylen haltar, Harhan kanske ej misskund, Ty-hah väntar af den lärde Verkligt, icke låtsadt värde. Folket öffrar skärfven villigt — För att ha upplyste män; -Är det då ej rätt och billigt Att valuta få igen? Men af kärnor, ej af skalen — Se der roten till skandalen!