Dagens Nyheter – 14 juni 1870, sida 2

en extravåls, nen orkestern förklarade att dermed kunde för ögonblicket intet blifva af. Han uppsökte då sin vän S. och gick med honom in i källarsalen, der de råkade på Ström och notarien L. Följden blef naturligtvis åtskilliga libationer, och hur vår kandidat svängde sig derinne, glömde. han den vals, han lofvat sin vackra moitid i fransäsen, så att, då han åter kom ut i salen, var denna redan förbi och en galopp höll just på att spelas upp. Just som han, icke litet förargad, stod och funderade på huru han skulle kunna på lämpligaste sätt reparera sin faute, såg han sin lilla förtjuserska åter inträda i salen, förd af en lång, smalbent herre med brända lockar och för tillfället i ljusgröna handskar instufvade händer. Så snart hon blef vår förtviflade kandidat varse, yttrade hon: — Nå, hur giek det med valsen, herr O.? — Hla, svarade vår vän, och jag vet icke, huru jag skall kunna ursäkta mig. — Åh, det gör ingenting, och vill ni hafva den här galoppen i stället, så . . . Detta lät vår kandidat naturligtvis icke säga sig två gånger, utan fattade henne ögonblickligen om lifvet och sväfvade af till icke ringa förundran för den långe, smalbente herrn, som genom detta sin dams plötsliga enleverande midt för hans ögon tycktes hafva blifvit alldeles förimtad. Balen fortgick emellertid, vår vän Axel