Dagens Nyheter – 14 juni 1870, sida 1

dansade som en galning; kallade fruar för fröknar oeh fröknar för fruar; tryckte allas händer, sade de allragrannaste komplimanger och gjorde med ett ord verkligt uppgeende i salen. Efter en fransäs, hvari han figurerat alldeles mästerligt, ehuru icke så alldeles efter konstens reglor, kom Ström till honom yttrade, i det han tog honom under armen: — Du uppträder då som en fullkomlig Adonis! Axel bugade sig blygsamt. — Kom med nu, fortsatte Ström, och låt oss ett ögonblick taga visheten i betraktande. Ett par af smårummen hade blifvit upplåtna till spelrum, och der hade de mera stadiga medlemmarne af genus masculinum, det vill säga gubbarne, slagit sig ned vid spelbord och stora toddyar. Ström, som var -bekant med alla, förde fram sin nye vän till ett af borden och började presentera till höger och venster. — Herr A., inspektor G., pastor W., brukspatron Carlsson, presenterade Ström. Carlsson! Brukspatron Carlsson! Så hette ju vår kandidats morbror också! Han betraktade noga brukspatronen, i tankarne jemförande honom med det original, han under vägen för sig sjelf uppgjort. Liten och tjock! Ja, det slog in — dessutom af ett gladt och fryntligt utseende med godmodiga blå ögon och yfviga ljusröda polissonger.