— 13 — — Inte så illa, utföll svaret, hvem är den unga flickan i gröna klädningen, som sitter derborta i hörnet? — Vänta litet! Jo, det är fröken B., dotter till en handlande här i köpingen. — Kom ihåg att presentera mig för henne sedan. — Haf icke så brådtom, inföll notarien L., alla hafva icke infunnit sig än, och här är icke så ondt om vackra flickor. En stund derefter uppspelades första valsen, Axel presenterades af Ström för fröken B. och gaf sig genast ut på det just icke särdeles glatta golfvet. Hans dam såg rätt bra ut, men tycktes vara ofantligt blyg och sedesam, slog ned ögonen vid allt hvad han yttrade och rodnade hvar gång, han såg på henne. — Är det ofta baler här i X.? frågade han omsider för att ändå säga något. : — Åhnej! Om vintern brukar det vara en hvar fjortonde dag, svarade hon och såg med spänd uppmärksamhet på en af golfvets tiljor. — Och de äro väl alltid lika talrikt beökta? — Jag vet inte; jag har icke förrän i dag varit på någon bal i vinter. — Och hvarför inte, om jag får vara nog nyfiken att fråga? — Jo, pappa gjorde cession i höstas, svarade den sköna helt naivt och såg fullkomligt trankil ut. — Hm! var allt hvad vår vän tyckte sig kunna svarå på detta förtroliga meddelande.