Dagens Nyheter – 13 juni 1870, sida 2

inge det sanna i satsen, att man icke bör -störa eller afbryta-någon urrder måltiden, hyarför vår kandidat också gjorde helt om och försvann, dertill föranledd kanske. dock icke så mycket af tanken-på nämnde sanning, som icke mer af .det omöjliga i att öfverrösta den förargade, .så oförmodadt. störda frossaren. Han vände sig nu till en annan dörr och hade. .den lyckan att just träffa på matsalen och att .genast..vid ingången med. sin stora -pels..sopa .ned i golfvet diverse saker, som lågo på en stol, hvarigenom han slapp onödigtvis anstränga sin röst. En uppasserska visade sig omedelbart i den motsatta dörren. —— Hör på, mitt vackra: barn; började vår resande; kan jag få-ett rum?-. — Ja, bevars! — Och mat? — Ja, bevars! — Och en brasa? — Jag bevars! Den sista frågan framställdes i den förmodan, att hon icke kunde svara annat-än: ja, bevars, men olyckligtvis var hennes. ordförråd större... — Nå, så visa mig då rummet, tänd på brasan, laga att jag snart får middag och gif mig i stället för kyssen en stor konjak. -— Ja bevars! Båda följdes nu åt till det vid slutet af ex en