Dagens Nyheter – 13 juni 1870, sida 1

lång korridor belägna. rummet... Snart hade den unge mannen befrikt sig från pelsen och den öfriga reshabiten och sträckte sig makligt framför en skön brasa. Han började nu göra sig underrättad om sin blåögda och rödkindade uppasserskas namn. — Lina. — Nåväl, hulda Lina, gör mig då den tjensten att upplysa mig om tre saker. Först och främst huruvida min middag snart är färdig? — Åh, det skall icke stå på länge! — Ämnar herrn bli qvar öfver natten? — Naturligtvis! Nu komma vi till frågan numro två: hvilka äro de, som hålla ett så förtvifladt väsen i rummet här bredvid? — Jo, det är herrarno från Näs. — Näs? Och hvem bor der? — Häradshöfdingens, vet jag! — Godt! Och nu för det sista: finnes det något nöje här i köpingen nu i afton, och hvari består det? Jag tillstår, att det icke blir särdeles trefligt att sitta här ensam hela eftermiddagen. — Ja, bevars, här är bal i afton. — Bal! utbrast vår resande helt förvånad. — Ja, bevars, och alla herrskaperna här omkring tänker jag komma hit i afton. — Skulle man kunna få vara med på den der balen? frågade vår resande vidare, icke litet nyfiken att få deltaga i och åse en bal i X köping.