— 571 — Med ei fask rörelse slet han. af big .peruken och det falska skägget och lät den verklige Lecoqs intelligenta och stolta utseende framträda i dagsljuset. — Caldas! utropade Nina. — Nej, hvarken Caldas eller Verdunt, utan Lecoq, chef för detektiva polisen. Efter ctt ögonblicks djup tystnad vände herr Lecoq sig mot Prosper och sade: — Det är icke endast mig, som ni har att tacka för eder räddning. En qvinna, som hade mod att anförtro sig åt mig, har gjort mitt värf lättare. Denna qvinna är fröken Madeleine, som jag hade lofvat, att herr Fauvel aldrig skulle få veta sanningen, men ert anonyma bref gjorde det omöjligt för mig att hålla mitt löfte. : Med dessa ord ville han lemna rummet, men Nina kastade sig för hans fötter och ropade: — OCaldas, jag besvär dig, hör mig! Jag är gå olycklig . . . haf medlidande med mig! set tt 0 ses tr Prosper lemnade ensam n herr Lecoq.