Fyra dagar sednare gick hefr Lecoqg — den verklige herr Lecoq, han, Som liknar en kontorschef, — fram och tillbaka i sitt rum, i det han hvarje ögonblick otålig såg på klockan. Slutlign ringde det och den trogna Jounveille öppnade för Prösper Bertomy och Nina Gipsy. — Ah, utropade herr Lecoqg, de älskande äro påpassliga; det tycker jag om. — Vi äro alldeles icke något älskande par, svarade Nina, och det är endast herr Verdunts uttryckliga befallning, som har förmått oss att ännu en gång komma tillsammans. Han har stämt möte med oss hos er. — Var då så god och tag plats, svarade den berömde polismannen, jag skall underrätta honom em er ankomst. Herr Lecoq gick; en qvarts timme sednare öppnades dörren och herr Verdunt inträdde. RVEM VAR DEN SKYLDIGE? CE