Dagens Nyheter – 10 juni 1870, sida 1

— Men Hyär är Han? — Troligen på poliskammaret. De patrullerande Kkonstaplariia grepo honom och satte hönor i en droska. — Låt oss då gå dit. Herr Verdunt och Fätiferlot återfunno verkligen Clameran i en af de små celler, som äro förbehållna gäster af mer än vanligt farlig karakter. Man hade satt på Hönom en tvångtröja, och han stred som en rasande mot tre vaktknektar och en läkare, som gökte ätt tvinga någon medicin i honom. . . — Hjelp! ropåde han. Hjelp! Ser ni honom.icke? Nu närmar han sig; det är min broder, som vill förgifvå mig: Herr Verdunt drog läkaren till sidan för att fråga honom om den sjuke. — Den olycklige är utan räddning förlorad, svarade läkaren, Detta slags vänsinne kan icke botas. Han tror, att mån vill förgifva honom, han stöter all mät och Aryck ifrån sig . . . och hvad man än gör vid honom, så slutar han med att dö af svält, sedan han lidit alla de qval, som åtfölja en förgiftning. Herr Verdunt lemnade rysande poliskammaren. — Fru Fauvel är räddad, mumlåde han, eftersom Gud har åtagit sig Clamerans straff. oo Jag får då som vanligt sitta emellan för mina utgifter och allt mitt besvär, knorråde Fanferlot.