Dagens Nyheter – 9 juni 1870, sida 2

sårade egenkärleken till Honom; att Han borde minnas för att hämnas. Om Raoul, detta lefvatde vittnesbörd om ett längesedan begånget fel, icke Hadö varit; skulle Han: icke Ha tvekat, utan öppnat sina armar för sin hustru ocH sagt: — Kom i mina armar och låtom oss beträkta det förflötna som en: elak dröm! Men tanken på Raoul Köll honort: tillbaka: — Och det är din son, sade han till sä hustru, denna man, som Har utplundrat dig och bestulit mig! Fru Fauvel var alltför upprörd att kunna få ffam ett ord, men lyckligtvis var Herr Verdunt närvarande och kunde svara: — Frun vill förmodlige säga, att denna unge man är Gaston de Olamerans sen, Hon tför det, hon är säker derpå . . . men ... — Mcn hvad! ... — För att lättare kunna plundra KHenze, har man på det skamligaste sätt i verlden bedragit Kenne. Underdetta samtal hade Räoul mycket listigt manövrerat för att kunna närma sig dörrenoch fly, i den tro, att ingen bryddö sig om Honom. Mön herr Verdunt, som Hade förutsett denna rörelse, hade ögonen på Raoul och hejdade Honom i det ögonblick, han ville försvinna. — Hvarthän, min fina vän, sade Han, i det han förde Könom tillbaka: ffam i rummet, ni vill väricke. försvitna? DUt är-icke artigt.