Dagens Nyheter – 9 juni 1870, sida 2

— Ställ er der i ena hörnet af runimöet, fortfor bankiren, jag ställer mig i det andra; då Elockan, som fåttas några minuter i tolf; slår, skjuta vi på sammiä gång. Sägdt och gjordt; de ställde sig i hvar sitt hörn af rummet; låbgsamt, utan att yttfa ett ofd, men scener var alltför föffärlig, för att fru Fauvel skulle kunna uthärda det. Hör insåg blott ett, nemligen att hetities sön och hennes man skulle döda hvarandrå inför Herns ögon. Den förfärliga ångesten och fasan inga! hete mod och krafter, och hot ställde sig med utbredda armar mellan dö båda mänheti,; söm om hon hade hoppats att knnna Hejda kulorna: — För Guds skull, Andrå; stammäde HoHy låt mig få tala först, döda Honom icke: Detta utbrott af moderskärlek uppfåttades af herr Fauvel som ett försök af det offögna hustrun att rädda sin älskare; och förbittrad hiäröfver, grep Han sin husfru i atfnen och sfötte Henne bort, i det Hair utropåde: — Ur vägen! Men hon sprang framv igen; kastade sig öfver Raoul, omfattade höttoni med sina at mar och ropade: — Så döda då mig, ty jag etsart är sKYTdig Vid dess ord rusade blodet til HerfFauvels hufvud, han sigtåde på den förHathga gruppen och tryckte af, niötfrevolvert kliekadef Bankiren sköt ännu en gång med samfte