lund höll derefter ett lika sakrikt som muntrande -föredrag-om gamla ordspråk och ordstäf. Intendenten Lagerberg framhöll numismatikens vigt för fornforskningen, och sammanträdet slöts med ett kort men högst intressant och lärorikt föredrag af hr Wittlock om Wärends förhistoriska tid, med upplysningar om i orten tagna jordfynd. Den 3 juni fortsattes förhandlingarne. Hr Sohlman töreslog att behållningen af tafvelutställningen skulle tillfalla Smålands museum, och detta bifölls med ljudlig acklamation. Ordföranden meddelade ett telegram från ordföranden i Nerikes fornminnesförenipg med inbjudning för nästa landsortsmöte till Örebro. Såsom sekreterare för Westergötlands fornminnesförening inbjöd hr Ljungström till Skara, och såsom. sekreterare för Skånes fornminnesförening adjunkten Weibull till Lund. Hr Hermelin föreslog att nästa möte måtte hällas i Strengöas, till Hvilken stad han in: bjöd föreningeb. rosen (OM NER Derefter höllos komplimenterande afskedsoch tacksanrhetstal; äf-hvilka i symerhet ord: förandens tutivärktes af ded inherligaste värme och den mest glänsande : vältalighet. Så långt de officiela förhandlingarne. Intressantare i visst afseende torde vara att höra om utflykterna i vår stads omgifniogar samt de lifliga samtväinfen. Förs hötets öppnände hade mindre bjudningar af lavdssektöteraren och dr Wittlock förberedtden lifvade-sinnes: stämning, som rådde vid middagen förstå dagen. Denna bevistades af nära 90 personer, hvarvid ingen af vår orts högsta honoratiofes saknades. Skålen för de främmande gästerna föreslogs af charge daffaires Hylten-Cavallius och besvarades å svenska förmionesföreningens vägnar är hr Axel De I Gardie i BjertNga ordalag. Omederbart efter middägen sägos samtlige deltagarne i en lång rad af vagnar ila ut till Krongbergs slottsruin. Föne påden rymliga borggårdeu såg. man icke allenast de efter en middag oumbärliga bålarne, utan äfven en fotografisk apparat, hvarmed samtliga närvarande, grupperade af professor Malmström, aftogos och snart torde bli synliga i ja, hvad vet jag! Glädjen stod Högt i tak på den taklöså borggården. Endast fruntimmer saknades, men de Hade ingehstädes varit bättre på -sin plats. Måhända vågår jag ej säga detta beträffande återfärden, då sexa eller, rättare, en fin supå intogs vid värt Hasselbacken, det täcka Hvedal, der Bländas döttrar måhända funnit sig oumbärliga för så väl Dackes och bältespännarnes ättlingar som för de svear, som drucko ur Hörn. Flera lyckade täl höllos vid skålatne, men intet, icke eös Hylea-Cavällii, kände jemföras Med prosten Palmlunds skäl, dä han å vaärdartres vägnar drack svearbe till. I dettatal skönjäd man icke allenast ewliflig själ ocW ex af hög historisk bildning värmd rfosterlandsvän, utan äfven och kanske mest den gamle lektorn och Iatin-läraren, hvilken gjorde afslutningen af en yrande fest till en nästan gripande bögti Andra dagens festigheter började med mensani middag å stadskusets nedra vå der det eta talet adöste det andra och under? höll den angenämaste stämmning vå sort Före middagen hdde: de frimmande blifvit inbjudna till Ingelstads herresäte af egaren; major Cervin, den föliande dagen för att; bese Ingelstads kungshög, det märkligaste fornminve i Småland och, näst Upsala högar samt Kiviks monumentet, det märkligaste i Norden. När med änledning af deåva inbjudniog en skål Tföreslögs För mijor Cervin, reste sig denne ock tackade? samt äfsade sit dehefanderätt, hvilken han, evigt eget förmenande följd af oriktig lagstiffhing, bade tillIngelstäds kuogshög. Hun förttrade den åt svenska fornminnesföreningen. Denna oväntade och kärkomna present, hvilken gjorde föreningen till fastighetsegare och innehafvare af de gamla virdakönungarnes tron, deras kröningsstäd, motförs näturligtvis med den lifligaste tacksamhet. Pfter föidgagen besöktes Sinålands inuseum Denna samling? är ördnatt i två stötre röm gavila läroverkshäset Och är ett verk afrden för vetenskaper alltid verkande Hylten-Cavallius. Samlingen säges ej ha kostat två styfver, ochdetta är sanut, om man dermed för. står det allmänna eller kommunen. Men stil: taren har den kostat flera tusen rdr och ett ösbdligt besvär. Många sukef, hvilka vid: gifvandet ansetts: värdetösa eller till och ned löjliga i ed samling, torde redau ellerinnan kort vara ovärdeliga. Synnerligast gäller detta om den etnografiska afdelningen; hvars samling af foråldradehusgeråd; kläder, taflor, seltyg och dylikt af den stora allmänheten skulle anses såsom skräp, om ej den följdriktiga anordRT VPA Fa vi 2 ITA Jr LR