Dagens Nyheter – 7 juni 1870, sida 2

nog att stjäla hennes diamanter och att tvinga henne till att deltaga i en stöld, som störtade en oskyldig i olycka! Ty detta var ju ungefärliga innehållet af det anonyma brefyet. I första ögonblicket var herr Fauvel nästan tillintetgjord af sorg, men han hemtade sig åter, kramade ihopbrefvet och kastade det i-kaminen i det han mumlade: — Jag vill icke mer tänka derpå. Jag vill icke smutsa min fantasi med dessa skändligheter. Så talte han och så tänkte han verkligen, men det är icke så lätt att förjaga en misstanke, som en gång insmugit sig i ens hjerta. Tanken på, att det dock kanske var sannt, trängde sig med oemotståndlig makt på honom, och -en obetvinglig vrede bemäktigade sig honom och aflöste det första ögonblickets slöhet. — Ah! sade han med sammanbitna tänder, den som blott kunde få fatt i den skurk, som har vågat att tillskrifva mig detta bref. Han tänkte ett ögonblick på att visa sin hustru det nedriga brefvet, men döt tvifvel, -som hade fattat hans siune, lät honom inse, att hon, om hon yar skyldig, från det ögonblicket skulle vara på sin vakt och att det på detta sätt kanske skulle dröja längei innan sanningen kom i dagen. Hastigt fick han en ingifvelse. Brefvet uppgaf att hans hustrus diamanter voro pantsatta på assistansen, och han kunde: Jätt öf