Dagens Nyheter – 7 juni 1870, sida 1

—CVDal — Första gången var det i korridoren utanför poliskammaren, der: en man hade hviskat honom detta namn i örat, i det han hade lofvat honom hjelp. Vidare hade domaren slungat hoxom detta namn i ansigtet i anledning af Gipsy, och nu hörde han det åter. Herr Verdunt, som annars var så föga känslig, blef röd i ansigtet, då han hörde detta namn och svarade kort: — Jag har lofvat, att ni skall få återse honom, och jag skall hålla mitt löfte. Det var middag, och herr Verdunt började att bli hungrig. Han ringde på fru Alexandre och inom några ögonblick stod ett litet bord dukadt mellan honom och Prosper. Det var lätt att se på herr Verdunts ansigte, att han var mycket orolig, och Prosper, som kände sig mycket ängslig häröfver, sade slutligen: — Jag har visst försatt er i en mycket brydsarm ställning? — Ja, svarade herr Verdunt, mycket brydsam, det är just ordet. Hvad skall man göra? Påskynda händelsernas gång eller invänta dem? . . . Jag vill icke fatta något afgörande beslut, innan jag talat med polisdirektören, Följ mig!