cerade till sin natur, att den allmänna menpigen stämplat lifvet der såsom något föga hedrande, ja rentaf smutsigt. Publiken der förmodar jag således inskränka sig till den der oefterrättliga minoriteten, jag flerfaldiga gånger påpekat — af studentkåren åtminstorre. Ty äfven här förmodar jag, att en temligen ansenlig procent utgöres af — icke studenter. Men dem är det naturligtvis ej fråga om här. Studentkåren har emellertid på det varmaste sökt beifra dessa nattliga excesser, den har särskilt begärt (redan för ett år sedan), att stadens myndigheter måtte med all strängket förfara mot dem, som störa den nåttliga ordningen — öch hvad kan man väl mefa begära? — Att alla de sansade hvar i sit stad söka arbeta i ordningens intresse, behöfver jag val ej påpeka, Men att den enskildes krafter dervidlag inte förslå långt, torde väl Också vara klart. Er okraftig polis-sfyrka :och intet undseendo till person torde. väl ändå vara det enda säkra medikamentet mot den sjukan — såvida inte universitetets flyttning. ... Universitetet är en hela folkets tillhörighet, en af dess i ordets dubbla betydelse dyrbaraste tillhörigheter; det är derför icke endast en rättighet, nej, en skyldighet för hvarje medborgare i samhället att Farmt intressera sig: för detsamma och för lifvet der. Ätmu pärmare ligger väl universitetslifvet dem om bjertat, hvilka. äro föriäldrer: eHer eljest anhöriga till studenter, på hvilkas utveckling lifvet i universitetsstaden, ej kam vara utan inflytande. — Icke under således, att rektors tal till .stipendiäterria och det derur härflytande tidningsrapporterandet till universitetslifvets nackdel. väckt allmän oro i landet. . (Rektors tal var väl ej beräknadt på offentlighet utan måste anses som ett i bästa afsigt företaget försök att i och för hämmandet af nattskojet Vädja till kårens ambition.) — Afståndet ökar oron; tired kikure, det vet man, Ser män föremålen större än de på nära håll verkligen äro, och man har börjat smätt.-mumla. om something Totten ete. — Och har man väl en gång, medvetet eller omedvetet, arbetat sig sjelf in i den tron eller, rättare misstron, SÅ. ve. ja — wer durch des Argwohns Lupe stehaut sieht Raupen selbstvinr Sauerkraut. På stället åter tev sig frågan på långt när icke så oroväckande. Och tnär saken nu, tyvärr. fått en så Offentlig nutur, är det. Också derför somskrifvaren af dessa radör(sedän han Tförgäfves länge Väntat, att någon adnian skulle förekomma honom). här velat ta till orda, i den dofliga atbigt att försvara kårens heder genom att ställa frågan i en Bbelssning, grundande sig på den kännedomaf de: 1okale Forhold, som man med fog tör kunna vänta hos En äldre student;