en 7 å 8 år sedan; ett förhållande, hvars sanning många kunna intyga. Äfven då fick studentkåren bära hundhufvudet för allt oljud och alla excesser nattetid (rutors inslagning t. ex,, något som nu torde vara en stor sällsynthet mot förr)... Men — studentexamen flyttades till de resp. läroverken i alla delar af landet. Upsala blef qvitt en massa s. k. studentkandidater (herrar af snart sagdt alla åldrar, som med en beundransvärd ihärdighet gång på gång frestade sin. lycka i. students examen), och lifvet på gator och torg blef till allas förvåning märkbart lugnare. Man kom då undetfund med ätt studentkåren fått bära ansvaret för icke allenast sina egna synder, utan äfven alla andras, endast för det de bo i samma stad och såledesostraffadt kunna synda på studentkårens räkning. Sak samnra är förhållandet nu; Man må besinna, att stadens manliga ungdom icke blott. består af studenter, och den, som skrifver dessa rader, kan som åsyna vittne till åtskilligt i den vägen intyga, att af dessa nattrons herrar störare en större procent-:än man kan vara färdig att tro består af — icke studenter. För. öfrigt gäller rörande de-nattliga oljuden hvad mycket riktigt -en talare å dagens sammankomst anmärkte, att fordringarne. på stillhet nattetid. numera ökats..med.de gtigande anspråken på studentens yttre hyfsning. Fvad man förut, visserligen. missbelåtet, men dock stillatigande,: fördrog såsom, gunås, varande ett-träkigt appendix till stadenaf evig: u. gdom, avser man sig numera kupna med fog protestera mot, såsom ovärdigt en ungdom med anspråk på intelligens och bildning. .Och-detta vaturligtvis med allt skäl i verlden. Ett påstående, söm nyss framställdes, attnemligen studentkåren nu kanske mindre än någonsin förr kan sägas göra sig saker till yttringar af kittsinne och Obetänksämket, syres ju ohyggligt strida mot rektors uttalade erfarenhet i den saken. Men jag tror, ått-detta påstående godt kan försvara -sig... Jag -tror att nutidens studenter kunnaframte ätouinstonelika mycket sannt vetenskapligt iatresse och sedligt allvar som någonsin förr. Rektor har — förlåtligt nog för resten — i sina tudier i den. vägen kommit till ett resultat, som synes mig väl ensidigt. Man får icke ined skäl döma hela kåren efter de mäuvais stjets han futnit på orätta vägar. Han kan nemligen inte lika lätt studerå dem, som intet sbuller göra och som just. .derföri ivgen mån tilldraga sig någon uppmärksamhet, ; Det giller äfven om-oss, studenter, hvad Fredrika Bremer säger om qvinpan: den är bäst, som ingen talar om. Man ser de högljudda undantagen, som uppfrida och derigenom sticka af som flugor i kålen, men man märker icke de många stilla i landena, den stora fnrassär ff dem, hvilkas uppträdande icke ger dön rTingaste anledning till öågon uppnmärksamHet. Men icke förty dörner man, obilligt nog, hela kåren efter dess. fåtal af enfants perdus,-som betraktas såzom exponenter af det hela. ef Detta är äfven orsaken, hvarför i Stockholm studenter, ha råkat i en viss misskredit, — visserligen icke, när det gäller studentmöten eller studentkönserter, nej, då Blir toPen helt anväd, men eljest, i det prossiska, ordinära hvårdagslifvet. Våra herrar unduntag. uppträda -nemligen på scHteizerier och gator med hela det,:lättsinne, och. den hän: synslösheti (i mildare mening tagna), som rtillhör ungdomen, i allmänhet och (i en kraftigare betydelse) den i synnerhet, och-.med hela det sjeltsvåld, som vanan vid fullkomlig frihet i en liten stad utan någon egentlig poliskontroll Här gifvit döm. Nåväl för dessa herrars till: tagsna uppträdande får emeNertid hela Kå: ren lida, den oskyldige med den skyldige: Hvad specielt beträffar rektors ähtydån om att. kåren. nu. för tiden skulle i ifrågavarande fall: ha; deklinerat, så. frågas billigt: är inte skrän och oljud på gatorna — visserligen nå: got ganska obehagligt . och högst. beklagligt, det medges — men ändock en ribgare gra af nattskoj än fönsterlutkors nedkästande i ån och rätörs inslående? Å : -Hvad rektor nämnde om lifvet å bierstu. gorna m. mi så är detta något; hvarom skrifvaren af dessärader, til följe-af obektiptskap med ämnety ej kan. inlåta sig på, men vågar dock för: sin enskilda del betyifla, att dermed kan . våra något. farligare än förr, enär Jlokalerna i fråga numera blifvit så starkt pronon) Såsom synes är denha öppsats något gammal, men då den berör! ett mn; som i: dessa dagar väckt stor uppmärksamhet, torde denicke böra undanhällas allmänheten, i synnerhet, som brefskrifvarens framställning at sjelfva sakför. LAY. HR KARIN na mr OTTAR RR RR BT rtöRA