— Nå! sade han till Pzrosper, i det han glömde sin förargelse för en stund sedan; nå, hyäd. sade, jag? — Ja, ni hade rätt. — Denne olycklige man har varit rädd för sin första yrede. Han spårar nu efter bevis, som kunna bekräfta riktigheten af ert bref. Jag talar om bevis, sådana måste har redan ha. Ha damerna. varit. ute i dag? — Ja, på förmiddagen. — Hvad gjorde herr Fauvel då? — Han stannade ensam hemma; damerna togo mig med sig. — Då har han naturligtyis sökt och funnit bevis, utropade den tjock mannen, hvilka mäste vara fullkomligt afgörande efter läsningen af ert bref. Ack, Prosper, olycklige unge man, ert anonyma bret har gjort mye ket ondt. Herr. Verdunts reflexioner gåfvo Gipsy tillräcklig upplysning. — Herr Fauvel vet allt, sade hon. — Det vill säga, att han tror sig veta allt, och att. det, mån sagt honom, är ännu värre än sanningen., — Nu förstår jag meningen med den befallning, som herr Cavaillon påstår sig Ha hört. — Hvilken befallning? — Herr Cavaillon påstår sig ha hört herr Fauvel befalla sin betjent Evariste att för, framtiden lemna honom alla bref, hvarifrån de än komma och till hyem de än må vara adrössorade.