— d00 — Om det förhåller sig så, anmärkte Prosper — beherrskad af en lätt förklarlig egoism — om det förhåller sig så, skall allt bli upptäckt, och det är då bättre att genast tillstå allt. En sträng blick från herr Verdunt hejdade honem. — När, frågade han, hörde Cavaillon herr Fauvel gifva denna förklaring? — I går eftermiddag. — Ja, jag fruktade nog det, utropade herr Verdunt. Det är klart, att han har fattat ett beslut, och då han förställer sig är det troligen derför att han vill hämnas. Skola vi komma tids nog för att motverka hans planer? Är det väl ännu möjligt att få honom att tro, att det anonyma brefvet endast innehåller gement förtal? Han teg. Prospers för öfrigt lätt ursäktliga dårskap hade kullkastat den plan, han från början hade uppgjort, och han sökte nu efter nya hjelpmedel. — Tack för underrättelsen, mitt kära barn, sade han slutligen; gå ni nu hem igen och kom väl ihåg,, att herr Fauvel tror sig vara invigd i hemligheten. Nina gick icke straxt, utan frågade i rädd ton: — Och Caldas? Det var tredje gången under loppet af fjorton dagar, som Prosper hade hört detta namn nämnas.