Dagens Nyheter – 4 juni 1870, sida 1

—-—— UVA — Nu ha vi honom! utropade herr Verdunt glad: Ljudet af dörren, som öppnades, kom både honom och Prosper att se sig om, ock sel Nina Gipsy stod midt i rummet. — Stackars Nina! Hon, som förr var så -liflig, så munter och rörlig, hon hade nu sjunkit tillsammans under bördan af sorger, som hade varitför tunga. Prosper trodde, att Nina af glädje öfver att se honom skulle kasta sig i hans armar, men han misstog sig deruti, och ehuru han med lif och själ tillhörde Madeleine, sårade denna felslagna förväntan dock hang egenkärlek: Nina -låtsade knappast känna honom, utan helsade honom skyggt, såsom hade han varit en främling. All hennes uppmärksamhet koncentrerade sig på herr Verdunt. De blickar, hon sände honom, liknade en trogen hunds halft vänliga, halft rädda blick. — Nåväl, kära barn, frågade han i mild ton, har ni något nytt att meddela mig? — Det måste ha förefallit något i huset, och jag har längtat efter att komma hit, men min tjenst har hindrat mig, och jag måste vända mig till fröken Madeleine för att få någon förevändning att gå ut. — Helsa fröken Madeleine och tacka henne för hennes förtroende till? mig: Jag antar för å