täcktes, hade biträdt vid undersökningen å kontoret. . Herr Verdunt granskade sin -medbjelpares yttre med en tillfredsställd min. — Det är inte så illa, sade han bifallande, inte så illa. Man ser vid första. ögonkastet, att du är en polisman; du har förstått mig... det var just sådan, jag ville ha dig... Denna kompliment gladde synbart DuboifFanferlot. ; . : — Hvad skall jag göra nu, sedan jag återfått min gamla uniform? frågade han. — Ingenting, som kan förefalla svårt för en så rådig karl som du; men lägg på minnet, att den lyckliga utgången helt och hållet beror på, hur du uppträder. Jag vill komma på klar fot med denne Clameran, innan jag på allvar tager itu med Lagors; då de båda skurkarna nu en gång blifvit skilda åt, måste vi se till, att de ej ånyo sammanträffa. — Jag förstår, svarade Fanferlot och blinkade med ögonen, jag skall göra ett angrepp... — Alldeles. Du skall gå ut till gatan la Huchette och bort till bron S:t Michel, hvarefter du skall patrullera fram och tillbaka på kajerna men så att Clameran får sigte på dig. Det skall då bli klart för honom, att, medan han söker observera oss, är. han. sjelf utsatt för spioneri. Om han ej skulle ge akt på dig, måste du ställa så till att du väcker hans uppmärksamhet. HVEM VAR DEN SKYLDIGE? 68.