Dagens Nyheter – 3 juni 1870, sida 1

— 09020. — ochsom uppenbart stod och lurade på sin trogne tjenare Josef. Det dröjde en stund innan man blef rätt säker på sin sak, ty markisen höll sig som en erfaren äfventyrare i skuggan, men det kom ett ögonblick, då han nödgades framträda i dagsljuset med blottadt ansigte. — Hade jag rätt? utropade kassören; är det ännu möjligt att tvifla? — Nej, mumlade Josef; nej, det är han sjelf i egen hög person. Herr Verdunt visade emellertid ej det ringaste tecken till öfverraskning. — Be så, sade han med sin vanliga lugna röst, nu jagar vildbrådet jägaren . . . Nå, lille Josef, vågar du ännu påstå, att du med dina väl anlagdaX spionerier lyckats bedraga markisen ? — Ni har öfvertygat mig om motsatsen, herre, svarade Josef i ödmjuk ton, och efter en försäkran af er behöfves inga andra bevis . . — Och hvad mera är, fortfor den korpulente mannen, denna manöver, hur dristig och vågsam den än förefaller, är dock ganska väl beräknad. Denne man vet, att man är honom på spåren, och söker derför ganska naturligt att lära känna sina motståndare. Man kan väl förstå, hvad han måste lida af denna ovisshet. Kanske tror han, att de, som spionera på. honom, endast äro. några utsvultna kamrater från förra tider, hvilka nu önska få en del af havs läckra måltider. Han skall