Dagens Nyheter – 2 juni 1870, sida 2

. Framåt klockan nio-på morgonen hördes ett sakta bultade på dörren, men hur försigtigt man, än bultade, , var, ljudet, deraf, dock tillräckligt, att. väcka herr Verdunt, som sprang upp från sängen i det han utropade: — Hvem der? .. Prosper,-..som hade setat i en. länstol utan att sofva, hade emellertid. redan öppnat dörren, och Josef Dubois, markisens af Clamerans kammartjenare, inträdde: Herr VYerdunts högra hand var i hög grad andtruten och hans. små, grågula ögon rullade oroligt fram och åter i hans hufvud, — Ändtligon får jag, då se er åter, herre, utbrast -han; ändtligen kan jag åter få njuta förmånen af edra råd. Under er .frånvaro har jag. icke vetat till hvilket helgon jag skulle vända, mig . . — Hur så! Har du kunnat låta oroa dig? — För tusan! Kom ihåg att jag. icke visste, hvar. ni var att finna. I går eftermiddag afsände jag tre telegrammer. efter de adresser, som ni hade uppgifvit mig, till Lyon, rBeåucaire och till Oloron, men icke något svar, kom, Jag var nära att förlora modet då det t Endtligen kom bud, från er. — -Det har således fattat eld? . -Om det har fattat eld? Ja, det brinner med, ljusan låga och man kan icke längre bibehålla platsen, i? Under detta samtal hade herr Verdunt ordnat sin toalett, som under Bömnen plifvit