Dagens Nyheter – 2 juni 1870, sida 2

RV ee något rubbad, och sedan han; gjort detta; -kastade han sig i en länstol; under det att Josef Dubois vördnadsfullt -blef:stäende : med hatten i: hand diksom sen -soldat, hvilken upplisor en räpport för sin officer. 1, YA — Fortsätt, min son;:började herr Verdunt, och berätta rätt och: slätt, uten. fraser. vvs Ja, ser ni,rherre; jag känner icke, edra planer och edra. hjelpkällor, .men--nu gär det nödvändigt-att: slö. till ...och odet genast. — Är det din åsigt, mister Josef? — Ja, herre; ty jag är rädd för att ni skall finna buren tom och fåglarna utflugna om ni; dröjer för länge. Ni småler? Ja, jag vet nog att ni är.slipad, men.dessa två skurkar: äro just icke heller bortkomna, skall jag säga. s — Du har således icke fäst uppmärksamheten på dem deruppey såsom jag: skref.till.dig? — -Jo, men det är. karlar, som kunna glida Bomsormar mellan fingrarna på en. De veta, att man är: dem på spåret. i — För tusan I ntbrast.:herr Verdunt, män har således begått en eller annan oförsigtighet. Detta samtal var alltför lätt genomskådligt, för att icke ge. Prosperåtskilligt att: fundera På, och han lyssnade derför. mycket uppmärksamt, .i det han både märkte: herr .Verdunts tydligaöfverlägsenhet och den andras under. dånighet, — Ingen oförsigtighet har blifvit begången,