Dagens Nyheter – 2 juni 1870, sida 2

systrarnes! afgifna vittnesbörd rörande fröken! hvars sanntärdighet af fruarne sattes i fråga, fingo dessa uppbära svåra tillvitelser, såsom att de voro utsända spioner ri. m. Insändaren, som hört denna berättelse af de nämnda fruarnes egen mun, har icke något skäl att betvifla . deras sannfärdighet. Vidare anföres i artikeln — såsom motsats dertill, att ingen uppträdt och sagt, att fröken vore Rora Magnusson — att deremot systrarne Magnusson velat med ed styrkas, att der.s sjåfer icke har någonting gemensamt möd Helya de la Brache, utan att hon för 30 är sedan afliZit. Härmed förhåller det sig emellertid så, att efter det systrarne Magnusson offent: liggjort besagda försäkran; personer anmält sig, som från barndomen kännt Rora Magnusson och kunna edligen intyga, att de sett henne flera gånger under de sistförflutna tretio åren och senast vid aftäckningen af Carl XII:s staty den 30 november, 1868. Således kan osannfärdigheten af uppgiften rörande bemiälda Roras död år 1841 juridiskt bevigas. Nu till. den tillställning, hvarom förmälegs i förutnämnda skrifvelse, som föranledt artikeln i Dagens Nyheter. Insändaren har hört berättelsen derom dels af den person, som ftörfattat berörda skrifvelse, dels af mamsell Aspegren, dels slutligen af den olyckliga frun, hvilkens sanningskärlek och ärlighet (!2) i skrifvelsen utan uppgifvet skäl. ifrågasättes. Insändaren bör således nogsamt. känna rätta förhållandet. Efter hvad sålunda blifvit iosändaren berättadt, skall första anledningen dertill att fröken borde visa sig för någon person, som kännt Rora Magnusson. .och som kunde intyga, att fröken ej vore denna Rora, varit den, att en person — till hvilken fröken och mamsell A. vändt sig för att söka skydd mot den förföljelse, som mot dem blifvit uppväckt, och hvilken berson omsorgsfullt sökt finna någon reda i denna trassliga härfva, men på alla håll träffat endast omständigheter, som bekräftade grunden-för denna si k. förföljelse — till,.sist sagt fröken och-hennes vänner, att ingenting,annat återstode för, fröken, om hon ;skulle, kunna freda sig från ber skyllningen att vara Rora Magnusson, än att hon visade sig för några; af samma person uppgifoa barndomsbekanta till bemälda Rorå, hvilka möjligen kunde, som sagdt är, intyga, att fröken icke vore Rora. Öm denna sak. hade en :dag öfverlagts hos fröken, då ett främmande fruntimmer varit tillstädes, och detta fruntimmer hade vid tillfället. framkastat det förslag, att en annan person än fröken skulle ligga sig i frökens,säng, låtsa vara sjuk, draga nattmössan långt ned öfver ansigtet och täcket ända under näsan samt, om hon tilltalades, svara endast med en hes hväsning; och åtog sig samma fruntimmer, som skulle värit mycket olik fröken, att utföra denna roll. Måndagen den 9 dennes valdes till utförande af. denna tillställning, och redan på söndagen skickades den. äldre af systrarne Magnusson, Augusta, till de. förr nämnda fruarne, som en gång besökt fröken i ärende att se henne, Den utskickade träffade endast den af fruarne, som var hennes kusin. Denna hade föregående vecka genom plötslig död förlorat sin man och var ej böjd att ingå på kusinens förslag, hvilket :dessutom lärer På ett ohöfligt och i allo -otillständigt sätt blifvit tramestäldt. Den utskickade fick alltså så med. oförrättadt ärende, men kom åter på måndagen, då hon efter mycket öfvertalande lyckades förmå pyssnämnde fru att följa sig, men den andra.frun, som derefter besöktes, förklarade sig hindrad att göra dem sällskap. . Vid framkomsten till frökens bostad träffades i salen, andra rummet frän frökens sängkammare; mamsell A. och i hennes sällskap det tillkallade vittnet, författaren i meranämnde: skrifvelse i ämnet. Frun -undfiek nu föreskrifter af mamsell. A. att icke. tala.vid fröken,, utan låtsa som om hon, icke såge henne utan hade hela sin uppmärksamhet riktad. på möbeln i rummet, hvilken skulle vara till salu och hvarå frun borde föreställas vara spekulant. Häruppå fick frun. stiga in i frökens sängkamibare, anförd at mamsell Ai, och det tillkallade vittnet stannade under tiden is8aden, :: Väl inkommen, faun frun empersomligga uti. sängen i det.skick.-här ofvan är beskrifvet, nemligen med nattmössan neddragen till ögonbrynet och täcket uppdraget till näsan, och då frun, oaktadt förbudet, icke, kuude afhålla sig från att fråga, om fröken vore sjuk, erhöll hon till svar ett hväsande ja, och när hon vidare frågade om fröken länge varit sjuk, eller något dylikt; fick hon ett lika -beskaffadt svar. Då frun. sedan tog afsked och gick ur rummet,-log -personeng som låg, i sängens Utkommen i salen hade frun -nå frsenr afdat