— DV — fortfor Josef. De två skurkarnes misstänksamhet daterar sig, som ni vet; sedan längre tid tillbaka. De ha anat, att det var ugglor 1 mossen ända sedan den qväll, då ni var förklädd som pajas, och beviset härpå är den dolkstöt, som de gåfvo er. Från det ögonblicket ha de endast sofvit med ett öga. Jag trodde emellertid att de åter blifvit lugna, men då barkade alltsammans på tok i går. — Var det derför du telegraferade till mig i går? — Naturligtvis. Men hör nu på bara: i går på morgonen omkring klockan tio-började min herre att ordna sina papper, hvilka ligga i en skrifbordslåda, hvars lås, i parentes sagdt, har vållat mig rätt mycket bekymmer. Jag började emellertid att röra om elden i kaminen för att kunna -ha ögonen på honom, men denna karl char ögon som: en amerikanare. Vid första ögonkastet såg eller-rättare gissade han, att någon hade rört vid de förbannade papperen. Han blef blek som ett lik och utstötte en ed, åh, det var en edt — Ja, det kan vara: detsamma. — Ja! Hur det kunde vara möjligt att han märkte minå små undersökningar, det är en hemlighet. Ni känner ju min noggrannhet och mitt ordningssinne. Jag hade lagt alltsammans i ordning med en lätthet och en ackuratess . . . För att emellertid vara gäker på sin sak, började markisen att undersöka ala brofvon, det. ena -efter--det andra,