Dagens Nyheter – 2 juni 1870, sida 1

oo VAR, oll något doldt för mig, -herr Verdunt; då man har återgifvit en man både äran och lifvet, då man har räddat honom bör man säga Honom, hvem det är, han har att tacka derför. Den tjocke mannen svarade leende: --— Kom ihåg, att ni ännu hvyarken är räddad eller gift, icke sannt? Haf ännu ett par dagar litet tålamod . Klockan slog sex. o— Hvad! utropåde herr Verdunt, redan sex, och jäg som komi hit i den förhoppning att få sofva en hel natt. Det är icke just dågs att sofva nu. ij Han öppnade dörren och ropade nedåt trappan: — Fru Alexandre! Hallå, fru Alexandre! Värdinnan på SErkeengeln4, Fäånferlöts, kallad Ekorren, omfångsrika äkta hälft, hade icke ännu gått och lagt sig, en omständighet, som icke undgick att väcka Prospers uppmärksamhet. Fru Alexandre visade sig ödmjuk och leende. — Hvad befaller ni, mina herrar? frågade hon; — Jag måste så snart som möjligt tala vid er .... vid Josef Dubois och Palmyra. Skicka genast bud efter dem och väck mig då de komma; jag skall nu hvila mig litet. Fru Alexandre hade knappast lemnat rummet, förr än den tjocke månnen utan omgtändigheter kastade sig på Prospers säng, och fem minuter derefter Sof Han de rättfärdiges sömn, Cd SA oo