Dagens Nyheter – 2 juni 1870, sida 1

— 513 — — Helt säkert, — Kommer -ni ihåg uttrycket i brefvet? Blif icke förvirrad utan tänk er för; dets som jag frågar er om är af yttersta vigt. — Jag kommer så tydligt ihåg hvarje ord, som om jag nyss hade skrifvit brefyet. Derpå upprepade han brefvet ordagrannt för herr Verdunt. Herr Verdunt hörde på med den mest spända uppmärksamhet, och rynkorna i hans panna förrådde tydligt, hvilka tankar jäste-i hans inre. — Det var ett styggt bref, det må jag säga, sade han slutliget. Det låter ana allt, utan att säga något bestämdt, det är lömskt, trolöst . . : Upprepa det ännu en gång. Prosper lydde och upprepade ordagrannt brefvet liksom förra gången. — Det är ett bref, som säger allt utan att säga något, fortfor herr Verdunt, i det han efter Prosper upprepade brefyvets ordalydelse. Intet kan vara mer förnärmande än denna häntydning på kassören. Detta tvifvel: CÄr det också han, som har stulit fru Fauvels diamanter: är förfärligt, och hvad kan vara mer lömskt, än det ironiska rådet: I edert ställe skulle jag icke göra skandal, utan ha ögonen på min hustru, Med dessa ord ställde han sig med korslagda armar midt emot Prosper och sade: HVEM VÅR DEN SKYLDIGE? 66.:;1