Ett bref från prinsen af Wales till håns bror, prins Alfred, som för närvarande vistas i Indien, finnes intaget i YIndpeudance belge. Detta ref, intressant och upplysande i åtskilliga äfseenden; är dateradt den 4 rfars 1870 och lyder, enligt S. P., så lunda:-Min käre Alfred! Ditt-långa bref; dateradt Calcutta, har gjort oss stort nöje. . Det förefaller oss så besynnerligt att få bref från dig från Indien. Jag trodde väl knappast, att jag någonsin skulle vilja komma till Indien, Men nu, då du är der och tycker så mycket om det, höppas jag äfven en dag kunnä komima dit — förätsatt alltidvattila Mere) tillåter det. Jag är mycket glad öfver att-höra, att Mayo?) har mottagit. dig så Väl. Han åt middag här ibland, och Bertibus?) tyckte mycket om honom, men jag har just ej så ofta sett honom. Man kan ej gerna begära att lära känna alla menniskor i botten. Ladyn är ovanligt liten och talar ej mycket, men hon är mycket älskvärd. Alex) står på mycket förtrolig fot med henne. Den Mördåtitska affären Har förorsakat mycket obehag, Som du väl kan förstå; men som jag ihgentimg Cjort, hvatötver jag behöfde rodna, sä ansäg Jag mig.ej böra tiga, La mere hade uttryckt sin övskan, att. mitt namn ej skulle iublandas i affären; Mordaunt ville ej samtycka dertill, och jag är på det hela taget ej Iedsen deröfver, ty man hade på min bekostnad, utspridt en mängd rykten, Som iag med mycken möda aflockåde Harris). Jag Sade derefter åt Glädstöne, att jag ölskade blifva hörd som vittne; då dom skulle afkunnas i baken; han rådfrågade de öfriga ministrarne, -begaf sig .fera gånger till Windsor och slutligen blef det afgjordt att vi skulle inviga allmänheten i saken. Mitt uppträdande inför en domstol var för mig ett ganska obehagligt prof, men när allt köm omkring aflopp saken bättre, än jag hade hoppats, ty Pensånce ?) Var mycket Complaisant, liksom äfven advokaterna, Jag säger hela sånningen, ständigt ihågkommande Hatherleys 7) råd att vara kort oeh gå rakt på saken. Naturligtvis hafva tidöingarne: kastat big öfver mig, och Times har gifvit mig en skrapa, men man vänjer sig vid sådant; och ömtidningatne föna något nöje Teriy äro de välkonina. Alex tycker just ej. öm det, men-hon-kanlika litet som. jag uttänka någon bot för detta bekymmer. Om jag jagar med hund och bössa, kallar man mig en slagtare eller -narr, och om jag söker utöfva det ringaste inflytande på allmänna ärendernas gång, säger man mig att jag ännu ej har rätt att göra det. Å ändra sidan talar man ständigt för mig om vår stäckars far och råder mig att följa hans exempel; liksom om jag befunne mig i summa ställning -:som-han? Jag får hvarken-görw det-jeHer-det; jag. skall