Dagens Nyheter – 1 juni 1870, sida 2

i vagnen sittande Gustaf TIT: Kära du, far nu kristligt fram med krittre, för, sir du, märra ha inte vatt mä länje, så ho är snart knäckter. Kungen, som roades af denna oOkonstlade rättframhet, frågade: Nå, min gubbe, hur gammal är hondå? — Joo, ho ä Du baraste på femte året, för si ho blef födder åre ätter du gjorde upprore. — Revolutionen menar du väl, svarade konungen hastigt och rynkade ögonbrynen. Jaa, sade dalkarlen lugnt, di kallart så också, men si ja säjer som dä är, jäl. ; Mystifikatiom. Westmanlands Läns Tidnings krönika berättar, att en dag för någon tid sedan stor nyfikenhet rådde i den goda staden Wisby. Passagerarelistan, hvilken som vanligt stod intagen i städens tidning, inneköll nemligen bland 70 mer eller mindre kända namn äfven de välbekanta Kristina Nilsson och Jöns Pehrsson, två personer från Smålandsbygden, Som veta-att sjunga ut, om också den. sednare i rykte, popnlaritet och tonens renhet måste vika för den frejdade landsManinnan, Tidningen tör dagen förklarade big visserligen sej känna: med: bestämdhet, -om de båda namnen verkligen egdes af de personer, som gjort dem ryktbara. Men en närmare eftertanke Visar likväl, ätt såtdänt ej kunnat vara händelsen. . Ty Kristina Nilsson är just nu kanske till Hälften iljälskrämd af den : muskelstarke John Bulls ursinniga applåder, och som de resande anlände till Östersjöns öga före riksdagens slut, var väl den ändra ej heller någon Ttiktig Jöhs Pehrsson, såvida ej denne tagit sig bondpermission, SOM, MAN .SÄSCI, de adl seb ee ÅA ) Bb åram 1 en felegrafdepeach, Nedanstående depesch Nar blifvit sänd från Nizza till Paris: : 4 Nizza den 16 maj, kl.. 4,40: f. m, — Fröken Eugenie X. (dotter af hr: X.) och hr Auguste Y. tagit Nfvet af sig igår — qvarteret Mantegat i Nizza — Monaco är:skuld dertill — oerhörd förlust i dervarande.spelbank — hr Y. bragt Eugenie till sitt hem — de älskände tagit gift — giftet verkade ej nog hastigt — revolverskott i Eugenies bröst — en kula genom eget hufvud — Eugenie kunde gå några minuter — , stödde sig på fadrens käpp — utåndades sista sucken i sitt hem — istaden stor uppståndelse.