Dagens Nyheter – 1 juni 1870, sida 1

UVLM — — Hade ni icke lofvat, att ha Förtroende till mig? — Ni var borta och nyheten om giftermålet gjorde mig nästan vansinnig. Ni war dångt härifrån och man kunde ju bli öfverraskad af händelserna. — Endast dummerjönsar blifva öfverraskade, förklarade -herr Verdunt i en bestämd ton, som ieke tillät någon motsägelse. Att skrifva ett anonymt bref! Vet ni, hvad ni utsätter mig för? . . . Ni är skulden tillsatt jag kanske måste svika ett löfte, som jag har gifvit en af de få personer, för hvilka jag hyser verklig aktning. Jag skall:bli ansedd för en narr . . . en slyngel . ... jag, Bom . .. Han afbröt sig sjelf, som -om han fruktade för att ha sagt för mycket, och tog först :sedan -han blifvit något lugnare, till ordet: — Hvad som nu en gång skett, kan nu icke godtgöras; låt .ogs bara försöka att draga oss ur spelet så godt som möjligt. När och hvad lade ni ert bref i lådan? — I går afton, i hörnet af Limonsin-gatan. Ack! Det hade knappast glidit ned genom springan för än jag innerligt ångrade mitt handlingssätt. — Det -borde ni minsann ha tänkt på förut. Hvad var klockan? — Nära tio. — Det vill-säga, att-herr Fauvel tidigt imorse fick ert bref; han var således troligen ensam i sitt rum då han mottog och öppnade det.