Dagens Nyheter – 1 juni 1870, sida 1

PIOCckkBOLmM, ryCk laget till ett belopp af 1 million rår, skulle till ersättande af denna brandskada, utgå ur bolagets kassa .endast :900,000 rdr eller högst 950:000 rdr. Öfriga 100,000 rdr eller 50.000 rdr skulle drabba bolagets delegare i denna kommun, såväl de brandskadade som de icke brändskadade, allt i förhållande till inträdesafgifterna. Jag är öfvertygad att en sådan bestämmelse skulle justera brandförsäkringsvärdena, lifva intresset för brandordningar med skärpta föreskrifter i afseende å hvad som till eldolyckas förekommande hörer, för organiserandet af kraftiga brandkårer, för den ändamålsenligaste släckningsmateriels anskaffande och för åstadkommandet af de mest energiska ansträngningar att släcka uppkommen vådeld. Man sskulle sedermera ej draga i tvifvelsmål, att allt blefve gjordt som till eldsvådas förekommande eller dämpande göras kunde; ett tvifvel, som för närvarande, måhända dels med dels utan skäl, allt emellanåt förspörjes och, såsom störande det inbördes förtroendet inom -bolaget, alltid verkar skadligt. Den säkraste garanti mot svårare förluster ligger för -alla brandstodsbolag, och för Städernas Allmänna bolagi synnerhet, obestridligt deri att brandredskapen är af bästa beskaffenhet. Denna sida afbrandväsendet är i allmänhet allt för litet påaktad, dels för den dermed förenade kostnad, dels af oförstånd om egen fördel. :De försök, som på, så att säga, officiel väg gjorts att förmå särskilda kommuner att förse sig med fullt mönstergill brandredskap, bafra icke-allestädes ledt till åsyftadt mål, utan mött motstånd af ett eller annat slag och äfven gjorts till föremål för offentlig tvist i tidningarne. För vår del hafva vi ej varit benägna att inlåta. oss i den sålunda uppkomna striden, då det alltid är vanskligt att fatta en bestämd åsigt om förbållanden, som på afständ måste bedömas, men vi kunna ej vara blinda för den vigt frågan om ändamålsenlig brandredskap eger, och derför meddela vi äfven här en till oss af en för saken intresserad person insänd uppsats i detta ämne, som tillika belyser ett mycket omordadt sakförhållande. Nämnde uppsats är af följande innehåll: Under de sednare åren hafva allt flera. :anledningar föranledt insändaren att med: lifligt intresse följa de åtgärder, som blifvit vidtagna åf städeroch köpingar hvaruti hus äro i städernas allmänna brändstodsbolag försäkrade, för att förbättra och tillöka befintlig brandredskap, i ändamål att såväl. till eget skydd som till förekommande af. förluster för delegare i nämnde bolag afvärja och minska farorna af inträffade eldsolyckor. Några omständigheter och förhål-landen inom detta område hafva på sednare tiden förekommit, som synas förtjena en belysning. Så har nemligen från Westervik uppgifvits att för stadens eldsläckningsväsende anskaffats ett större parti linneväfda sprutslangar, hvilka visat sig uthärda med dem anstäldt prof i motsats till en spiralnitad läderslang, enligt major Sasses patent, som söndersprang och derför fick uppbära benämningen uselt redskap. Men nu vet hvarje fackman, åtminstone, att väfslangar äro högst opålitliga, synnerligast i vårt klimat, hvarest inträffande stark köld kan förorsaka slangarnes isning under begagnandet, hvarigenom. de -bräckas och sprängas, samt att de sålunda icke innehäfva egenskapen af att vara ett starkt och betryggande sprutmäteriel. Oaktadt sin billighet motsvara de