Dagens Nyheter – 1 juni 1870, sida 1

FN Prosper lyssnade uppmärksamt,alldeles föryånad öfver denna underbara klarsynthet och denna makalösa talarg att berätta. i Han lyssnade och frågade sig sjelf om denna berättelse, som ända in i de minsta detaljer skildrade, hvad som hade tilldragit sig, som analyserade de flyktigaste tankar, söm återgaf samtal, hvilka måste ha hållits mellan fyra ögon, icke snarare måste vara en roman sän en trogen framställning. . Alla dessa förklaringar yoro visserligen snillrikt uttänkta, och hvilade på hvarandra som länkarna i ett logiskt bevis, men hyarpå grundade de sig? Voro de annat än en dröm af en fantasirik man? Då klockan var 4 på morgonen hade herr Verdunt ändtligen slutat sin berättelse och slutade med att triumferande utropa: — Och låt dem nu vara på sin vakt; det är ett par inpiskade skälmar, men det bryr jag mig icke om, jag har handen i kragen tå dem. Inom åtta dagar skall ni få underrättelse, min kära Prosper. Det har jag lofvat eder fader. ; — Är det möjligt, mumlade kassören, som var alldeler förbryllad öfver hvad han hade hört. — Hvilket? — Allt som ni nu har berittat mig. Herr Verdunt ryggade såsom :en man, hyvilken icke. är van att se sina åhörare tyitla på riktigtigheten af hans utsago. EVEM VAR DEN SEYLDIGE? 64.