Dagens Nyheter – 30 maj 1870, sida 1

— 493 — satt alla frukterna af sitt brott på spel; träffade herr de Clameran så grundligt, att han blef likblek. Hans plan var emellertid för bra anlagd, för att han skulle låta störa gig, och han svarade: — Det skall komma en dag, min fröken, då ni skall ångra er. att ni behandlat mig så grymt. Jag har fattat fulla betydelsen af eder fråga. O! Försök icke att förneka... — Men jag förnekar ju icke . .. — Madeleine! mumlade fru Fauvel, som darrade då hon hörde den unga flickan uppreta alla de dåliga lidelserna hos den man, som höll hennes öde i sin hand; haf då medlidande, Madeleine! , . . — Nej, sade herr de Clameran i sorgsen ton, fröken Madeleine är oförsonlig; hon förolämpar på det grymmaste en hederlig man, hvars enda fel är att ha åtlydt en döende broders sista vilja. Och då jag i dag kommit hit, är det derför, att jag tillhör dem, som anse det vara en helig pligt för en familjs medlemmar att hålla tillsammans. Han drog derpå flera sedelbundtar upp ur fickan, lade dem på bordet och sade: — Raoul har stulit trehundrafemtiotusen frank, här äro de. Det är mer än hälften af min förmögenhet. Af hela mitt hjerta ville jag gifva återstoden af hvad jag eger för att våra säker på, att detta brott måtte vara det sista. Madeleine, som var alltför oerfaren för att