Dagens Nyheter – 28 maj 1870, sida 2

— Var det svårt? — Jag förbjuder dig, utbrast Raoul, alldeles utonv sig;-jag förbjuder dig, förstår du sig; attovidare onmämna denna afton för nig. Jag vill omvmtjlgt glömma dör: sv Coe Eonis: ryckte på axlarna öfver detta utbrott af vrede: och svaråde i inställsämn ton: 22 Bom du behagar; min vackrå tevö, glöm du? Jag höppas emellertid attdu Toke kar nägonting Emot att mottaga dessa trokandrafemstotusen frank : : Behåll dem; de ärd dina. Detta ädelmod tycktes hvarken öfverraska eller tillfredsställa Raoul. a På grund af vår öfverenskommelse har jag rätt till längt merag 7 SOT a AA PDotta är sckså blott en afbetalning. — Och vågar jag fråga, då jag få resten? Den dag; jag gifter mig ned Madelöme, min HA välj men icke en mint förrso Da ären alltför dugg kamrat för utt jag skulle vilja beröfva mig dina tjenster, beh äu vet, att; om jag äm icke isstror dig, så är jig heller icke alldeles säker på Tin wppriktiga tillgäfvenhket 1 ev? NE eve AE PA Nadoul insåg, att det skulle vara alltför dumt att begårett brott utan att draga all möjlig fördel deraf Han hade egentligök kommit iafsigt att: bryta med Claweran, men han beslöt sig nu för att icke öfvorgifva sin kamrat, förrän dot ioks vore mör att hoppas Sä honomar sr AR ot et åå