Dagens Nyheter – 28 maj 1870, sida 1

Upsala universitets rektor. professor Mesterton, har i CUpsala-Posten låtit införa en närmare: belysning af sina ord vid stipendiat-uppropet. rörande de i Upsala förefallna nattliga oordningarne; och återgifva vi derur följande: Jag är den förste att erkänna det niärvarande studentlifvets företräden i de flesta hänseenden framför det; som fördes under min egen studenttid, utom just i denna punkt. Skälen härtill, hvilka vid tillfället angåfvos, behöfva icke här upprepas. Lika litet har jag: uttalat någon förkastelsedom öfver studentkåren i dess belhet. Jag kunde så mycket mindre göra detta, som jag just vid detta tillfälle uppmanade stipendiaterna, och, såsom orden ungefärligen föllo sig, genom dem den öfriga bättre delen af studentkåren att, med tanken på det ansvar en hvar af dem i sin stad måste bära; för universitetet och dess studentkårs heder, söka motarbeta och af: styra de excesser, öfver hvilka jag uttalade mitt ogillande, och som, i följd af den solodaritet, som i våra dagar råder inom samhällen och korporationer, måste kasta en skugga på hela universitetet, om de få ohejdadt fortfara. Jag. förklarade också, att jag ansåge studenterna vara de, som sjelfva bäst kunde undanröja dessa anledningar till klagomål genom personlig inverkan på vilseförda kamrater och . genom nationsföreningarnas disciplinära makt. Häruti synes mig icke ligga nägon fördömelse af studentkåren, utan tvärtom ett ganska stort förtroende till studenternas moraliska kraft och deras sedliga allvår vara uttaladt. Jag bad dem slutligen att icke missförstå mig, utan tro, att hvad jag. sagt vore förestafvadt af det varmaste mnit för studentkårens anseende och af kärlek till det universitet, vi alla tillhörde. Så långt är allt godt och bra, men professor Mesterton yttrar längre fram i sin belysning, bland annat: Sådant, min herre, var det hufvudsakliga: innehållet af mina ord, hvilka voro sagda till studenter, till dem och inga andra, Om ni, herr redaktör, haft. den grannlagenheten att före referatets införande meddela er med rektor, skulle: han sökt att afstyra det opåkallade offentliggörandet af en uppmaning, som egentligen icke angick någon annan än dem; till hvilken den var. ställd o. s. v. Vidare ordas om: det tidningsallarm Upsala-Postens referat: framkallät, men: hvilket professorn dock höppas ej skall medföra något ondt. Af dessa yttränden tyckes temligen tyd-ligt framgå; att hr professorn anser något så offentligt som en afgående rektors tål. till studentkåren ligga utom allmänhetens: och ; pressens domvärjo, och öfver en sådan: åsigt, om hvilken hr professorn torde kom-ma. att stå temligen ensam, kunna vi ej undeå att uttala vår lifliga förvåning. Fin