Dagens Nyheter – 27 maj 1870, sida 2

— (0 — kunde ha förändrat ordet eller hade kanske icke skickat till banken efter pengarna. Han stack emellertid försigtigt nyckeln i låset, vred raskt om, och se! dörren gick upp. Raoul och hans moder utstötte på samma gång ett anskri, den ena af glädje, den andra af förtviflan. — Stäng den igen! . . . utbrast fru Fauvel, förfärad öfver detta obegripliga resultat, stäng den igen och följ mig . . Och halft vansinnig störtade hon fram mot Raoul, hängde sig krampaktigt fast vid hans arm och ryckte den tillbaka med sådan våldsamhet, att nyckeln gick ur låset, gled ned åt skåpets sida och efterlemnade en djup repa i målningen. : Men Raoul hade haft tillräcklig tid för att få ögonen på tre sedelbundtar, hvilka lågo på öfversta hyllan i skåpet. Han grep dem, genast med venstra handen och stoppade dem mellan västen och skjortan. Fru Fauvel hade emellertid släppt hans arm och stod nu utmattad och flämtande med armen stödd mot Prospers kontorsstol. — Nåd, Raoul, sade hon; jag besvär dig att lägga dessa sedlar tillbaka i kassan. Jag svär att jag i morgon skall skaffa tio gånger så mycket pengar och gifva dig med. Nåd! Haf medlidande med din arma moder. Han egnade henne icke den ringaste uppmärksamhet, utan undersökte repan i målnin