Dagens Nyheter – 27 maj 1870, sida 1

att. tillfoga sin moder. Slutligen svarade han med dör röst: 20 Fog är förlöradt 2— Förlorad! : — Jå, och jag här itgenting mera att Höppas eller att vänta. Jäg är vättrad. — Raoul . 7: — Det är sånt: Men var icke rädd; fodef; jäg skall icke rnedäraga döt Hamn, söm du Hår skänk imig, i smutsen. JAg skall åtmihstond hå mod Hög att icko öfverlöfta Hin Vanärä. Tyst roder! Böklaga mig ickö; jag är en af dem, söm förföljas af ödet, och döder är det enda utväg, som står mig öppen, Lyckan har aldrig varit mig bevågen: Ver då icke dömd att förbamtia mih födelse? Har icke minnet af mig i Många år förföljt dig som en mara? Och då jag slutligen återfann dig, drog jag, till tack för all din kärlek, öfyckat in i ditt fredliga hem . ,. 22 Otacksamme, har jag nägohsin gjort dig förebråelser? il 2 Aldrig! Dit Råoul skall också dö med äitt kära nämn på läpparna. Dj; ut VV: o— Det är nödvändigt, modör. Hedern bjuder det; jag är fördörmd af domäre, Kvilka icke medgifva hågon appell, hemligen af min egen viljå och mitt samvete. — Hvad här di då gjort? stammade kon. — Mat här anförtrott mig pengar; jag Har spelat och förlorat. HVEM VAR DEN SETLDYGE? 60.