Dagens Nyheter – 25 maj 1870, sida 2

och passioner. Då jag återfann dig, var jag feda förstörd Vr Din kärlek öch din moderliga öniket, som hår skänkt mig:de ehda-lyckliga dagarna i mitt lif, ha icke förmått att hejda Mig. Jag, som har lidit så mycket; som är Fan att umbära allt, och som oftå hur sakiat döt :torra brödet, har lätit alldeles berusa mig af det nya lefnadssättet. Raoul talade med en öfvertygelse och en värma, som afhöll: fru Fauvel från att afbryta honom. Hon åhörde honom stum och förfärad utan att våga fråga hönom:närmåre, så säker var hon på att få höra något förfärligt. Han fortfor emellertid: — Ja, jag har varit vansinnig. Lyckan har gått ulldeles inpå mig; men jug har icko förstått att sträcka ut handen -efter--hente. Jag hag stött tillbaka verkligheten, som. vVisålde sig för mig i: sin skönaste skepnad, för att jaga efter ett fantom. : Jag, som bordeha tillbragt nitt lif med att visa dig min tacksainhet, jag har gjort ullt för att-göra dig till den vlyckligaste af alla skapude varelser. Jag, eländige! Det guld, som kostade dig så bittra tårar, har jag strött för en föraktlig -qvinnas fötter! Lyckan, den sanna lyckan-stod att finna vid din sida, det har jag för sent måst erkänna. vi Han afbröt sig sjelf, liksom hade. han -öfverväldigats af medvetandet om sitt eget:orätta handlingssätt ; han var nära att brista i gråt.