Ave icke har bättre mage, bör man fortfara att vara en ärlig stackare. Men Raoul hade nu blifvit herre öfver sin rörelse, han sprang fram till porten, ringde på och frågade: — Är min tant hemma? — Frun är ensam i det lilla rummet bredvid sängkantmaren, svarade den :betjent, som öppnade. Raoul gick in. X. Clameran hade sagt till Raoul: — Tag första ögonblicket i akt! Endast din åsyn kan säga allt och bespara dig omöjliga förklaringar. Detta råd var obehöfligt. Då Raoul kom in i den lilla salongen, såg han så blek och så nedslagen ut, och håns ögon hade ett så vildt uttryck, att fru Fauvel icke kunde .undertrycka ett anskri: — Raoul! . . . Har det händt någon olycka? Ljudet af denna röst, som var så full af ömhet, verkade som en elektrisk stöt på den unge banditen, Han darrade i hela kroppen, men det började dagas i hans hufvud. Louis misstog sig icke. Raoul var inne i sin roll, han vår -på scenen, hans gamla säkerhet återvälde ock hans. skurknatar fick; öfverhanden. — Den olycka, som -händt mig;: skall bli