Dagens Nyheter – 25 maj 1870, sida 1

strängen, och då uppassären kom, beställde Hän ör butelj porter och en butelj gammal rom. Hat fyllde derpå ett glas, som godt fynmde en halfbätelj, med en blandning af dessa två vätskor och räckte det till Raoul, som tömde det i ett drag. Den starka drycken dref blodet upp till hans kinder, han reste sig, slög sin knutna hand i bordet och ropade: — Kom! Men itnan de hade gått ett par hundra steg framåt, försvann den på konstlad Väg fråmkallade styrkad, och han blef åter lika vacklande som förut. -— Om hän bara ville gå in! tänkte Eouis, som kände Raoul nog för att veta, att sjelfva den roll, han skulle spela, skulle rycka honom med sig, sedan hän väl kommit in, och allt skulle då vara bra. Och under vägen sade han derför hvarje ögonblick till honom: 2 Kömnmier du ihåg nu, hvarom vi blifvit ense? Det beror på första ögonblicket! Har du din pistol i fickan? — Ja, ja, låt mig nu bara gå! Det var emellertid en lycka, att Clameran följde Raoul, ty då han kom fram till Hotellet, greps hån af ett nytt anfall af svagKet och utbrast: — Arma qvinna!... Stackars gosse, hvars hand jag tryckte i går! Nej, det är alltför fegt! Tdg sör, att jag har misstågit mig på dig, sade Clameran i föraktlig ton; då man