Dagens Nyheter – 24 maj 1870, sida 1

De moln, som under sedraste månaderna hopat sig öfver österrikisk-ungerska regeringen, synas bli för hvarje dag allt mörkare, alltmera hotande. Följande de obstinata czechernas exempel, ha äfven slaverna i södern börjat med all ifver agitera för slavonisk avtonomi eller en oberoende slavisk konfederation — i sjelfva verket veta de icke så noga hvad de vilja; nog af att de nu som bäst hålla på med att bereda ökade bekymmer åt kabinetterna i Wien och Pesth, de der förut ha mer än nog att tänka på. Hr Toman från Krain, en ganska framstående folkrepresentant, har å slavernas vägnar framlagt inför grefve Potocki en (promemoria, upptagande den slavoniska nationens samtliga fordringar och anspråk; och vid ett talrikt besökt folkmöte i Tolmein har en resolution antagits, enligt hvilken alla länder, i hvilka den slaviska befolkningen är öfvervägande, böra förenas och tillsammans bilda en sjelfständig stat. Den häftiga fiendskap, som råder mellan tyskarne och slaverna i Steiermark, Kärnthen, Krain och Istrien, är af beskaffenhet att när som helst, äfven af den obetydligaste anledning, utbryta i full låga; och kejserliga regeringen skulle för närvarande råka högst illa ut, i händelse de stormiga uppträden, som för ett par år sedan inträffade i Klagenfurt, Laibach m. fl. städer, nu komme att upprepas. Dock för ögonblicket är det de ezechiska pretentionerna som göra kejsar Frans Josef och hans nya ministrar det värsta hufvudbry. Man påstår att kejsaren är högst missbelåten med det sätt hvarpå denna kinkiga affär hittills bedrifvits af den cisleithanska ministeren, företrädesvis grefvarne Beust och Potocki. Också gå i Wien rykten om Beusts afgång; och Ungerns officiela tidning antyder sannolikheten af att grefve Andrassy skall efterträda honom såsom rikskansler. Det anses icke omöjligt att kejsaren ämnar, såsom en sista resurs, försöka i hvad mån hans egen personliga prestige förmår inverka på de nackstyfve S:t. Wenceslausdyrkarne; landtbruksutställningen i Prag blir i sådant fall en ypperlig förevändning för honom att besöka denna stad. Emellertid — hvad man icke kan förneka än att panslavismens banår åter svajar högt, och vi kunna vänta att de österrikiska czechernas upprop snart skall befinnas ha återljudit äfven bland kroaterna och serbierna.