Dagens Nyheter – 23 maj 1870, sida 1

— 00 — var energisk; vi ha nu snart hunnit till sista scenen i sista akten. Ja, sista scenen var närmare, än Clameran trodde. Framåt slutet af november månad var fru Fauvel så förbi, att hon tänkte på att vända sig till markisen. Hon hade icke sett honom, sedan han vid sin återkomst från Oloron hade aflagt ett besök hos henne och berättat henne om det stora arf, han hade fått. Öfvertygad, som hon då var, att han var Raouls onda genius, hade hon mottagit honom så kallt, att han deraf hade tagit sig anledning att icke upprepa besöket. Hon drog i betänkande att tala med Madeleine om sin stora plan, men denna ingick till hennes stora förvåning genast derpå. j Olyckan, denna stora läromästare, hade nemligen i hög grad skärpt Madeleines aningsförmåga. Genom att öfvertänka och noga sammauställa alla omständigheter, var hön icke långt ifrån att ana, att Raoul endast var ett verktyg i onkelns hand. Hon kunde nemligen icke fatta orsaken till att Raoul, som icke var någon dåre, på detta sätt skulle sätta allt på spel utan att ha mäktiga bevekelsegrunder derför, och hon slöt deraf att det hela var en komedi. Hennes öfvertygelse om riktigheten häraf vär så stark, att hon, om det endast hade varit fråga om henne sjelf, skulle ha kraf