Dagens Nyheter – 23 maj 1870, sida 1

— 452 — ker, hade kommit på det klara med att han var millionär. Och så stor var den förlägenhet för penningar, i hvilken dessa båda damer, som lefde omgifna af en furstlig lyx, befunno sig, att de bådo, ja, tiggde Raoul om att låta dem få en del af de penningar, han skulle få på assistansen. Han lofvade detta och höll också ord, men han hade nu fått ögonen öppna för en ny källa, ett nytt schakt att bearbeta, och han begagnade sig deraf. — Så småningom försvunno alla fru Fauvels smycken och juveler, och då hon icke hade mer att gifva, kom turen till Madeleine. Fru Fauvel kunde endast med tårar och böner försvara sig mot de två skurkar, hvilka utplundrade henne, men hennes sorg och förtviflan gaf anledning till scener af en sådan natur, att Raoul greps af fasa och afsky för Big sjelf. — Jag kan icke stå ut med detta, sade han till sin onkel. Begär att jag skall stjäla eller råna och jag skall icke neka, men jag kan icke längre hålla på med att pina och plåga två arma gqvinnor, dem jag i sjelfva verket håller af. Clameran tycktes alls icke bli förvånad öfver detta motstånd. K— Jag vet nog att det är hårdt, sade han, fa nöden har ingen läg. Lugna dig nä och