Dagens Nyheter – 21 maj 1870, sida 2

sen Wådiog socgiå 00 ttoÅStranmds! sv.ois joraföästning A Manila krpeil 1 s den 19 maj. out saranala Lik en sjukdom, ej till.sitt utbrott. kommen, Men;hvars förebud likväl, hemskt. bebådar Svåra-strider .dem, man att vänta hade, Mötte mig sorgen. Alltför, väl jag kände. den hemska gästen . Med sin svit af saknad och bittra: tårar, Ty mitt hjörta hade han ofta hemsökt, Plundrat dess glädje. Broder! Dig nu-skulle den frågan lösas Om att vara: eller att icke vara. . Ty en fortsatt.resa är menskolifvet — Grafven en väntsal. Var det hårdt att tro mig den vän snart mista, Som jag älskade redan från barndomsdagar, Var det likväl hårdare att hans plågor Ej kunna lindra. Och meds bön, så varm som jag fordom höjde Om; att få, behålla den käre vännen: Bad jag då att Herren förlossa skulle Honom från lifvet. Död och jordad slumrar han nu och drömmer Om hvad godt han gjort och hvad skönt som ed stundar; Och kring stoftet, hvarifrån anden flyktat, Sörja hans vänner. Maka, son soch. broder väl. djupast sörja, : Ty hvem älskat högre och; högre älskats? Men de blinda, barnen nog också sörja Målsman, så sällspord. Hvad för eder, blinda, hah lyckats: verka, Det är korn och kärna för kropp. och ande Eller jordisk spis och ett ädelt bokvett, Stämpladt af ljuset. Vänner! Låt-oss händerna knäppa-såmman Och -densdöde bringa. vårt sista afsked, Under: bön att åter en gång få råkas, Gud, i din himmel. ber ua I E ; so0Awgs Thmya