Dagens Nyheter – 21 maj 1870, sida 1

förlorade, skall jag erbjuda dem frälsning. Du skall tro, att det skall bli en vacker scen, och jag skall ligga så mycken ädelhet och storsinthet i dagen, att Madeleine skall blifva rörd. Hon hatar mig:. . . så mycket bättre! Då hon först får klart för sig, att det icke är hennes pengar, utan hennes person, som jag åtrår; skall hon upphöra ätt förakta mig. Det finnes ingen qvinna, som :ej -blir rörd :öfver en sådan passion, och passionen ursäktar allt. Jag säger icke, att hon skall älska-mig, men hon skall: öfverlemna sig åt mig utan motvilja, och det är allt hvad jag begär. Raoul teg, förfärad öfver en sådan egoism och öfver ett så djupt moraliskt förderf. -Clameran häfdade sin öfverlägsenhet i det onda, och lärlingen beundrade honom. — Detta skulle nog lyckas för dig, käre onkel, om inte den der tillbedda kassören vore, sade han. Men Prosper eller minnet af honom skall alltid ställa sig hindrande mellan dig och Madeleine. — Prosper, svarade Louis med ett elakt leende, jug bryr wmig icke mer om Prosper än om den cigarrstump, jag nu kastar ut ger nom fönstret. — Hon älskar honom. — Så mycket värre för honom. Om sex månader älskar hon honom icke längre; han är redan moraliskt förderfvad Prosper har en dyrbar älskarinna; han håller Hästar och vagn, har rika vänner och han spelar. Du