Dagens Nyheter – 21 maj 1870, sida 1

ES att hon gerna skulle falla mig om halsen, om icke tanken på heniieg nidce höll henne tillbaka, :och hon skall derpå fråga mig, om jag icke också, då jag nu icke längre behöfver penningar, vill afstå från Madeleines hand. På detta förslag skall jag svåra eft kort och godt iSnejö, ja, Jag skalltill och med F1 f311fälle att gifva ett vackert bevis på ocg nytta. — NI har aösett mig penbingsnål, min fru, skall jag säga till henne, men ni har misstagit er derttingan. Jag har, liksom hvar och en annan i mitt ställe, blifvit bedårad af fröken Madeleines skönhet och karakter och — Jag älskar henne. Om hon än icke egde en sou, skulie jag på mina knän bönfalla om hennes hand. Jag har hennes löfte om att blifva min hustru, och ni mäste tillåta mig aft hålla på, stt denna punkt i vårt köntrakt icke ATA Till återtjenst lofvar jag er evig tystnad, och för att bevisa er, att jag icke bryr mig om hemgiften, ger jag er mitt ord på, att jag på min bröjlopsdag skall anslå en årlig ränta af tjugufem tusen frank åt Raoul? Louis talade med en sådan hänförelse och värme, att Raoul, ehuru sjelf mästare i att förställa sig, var alldeles försjunken i be undran. ee — Briljant! utropade han. Denna sista fras skall öppna en afgrund mellan fru Fauvel och hennes nigce. Detta löfte om att HVEM VAR DEN SKYLDIGE? 6.