Dagens Nyheter – 20 maj 1870, sida 2

kelsefabriken, den andre ligger inklämd mellan stenarne, straxt nedom det öfversta dambordet. lroligen blifva båda sönderslagna. Etdevåda I Filipstad. Natten till i tisdags kl. 2 uppstod eldsråda uti garfvären A. Hellströms garfveri, beläget å Södra Elfgatan. Elden upptäcktes ej förr än denna byggnäd stod i ljusan låga och straxt der: på sjelfva manbyggnaden, hvarur de der boende med knapp nöd hunno, på öfra våningen garfveripersonalen genom ett fönster och hr. Hellsttöm med fämilj på nedra våningen, rädda sig snart sagdt i bara linnet, och kunde ej rädda det minsta af sina lösören. Elden sträckte sig vidare samtidigt åt öster och vester, antinde fabrikör A. E. Janssons för ej linge sedan nybyggda, långa uthus och garfvaren J. Petterssons garfveribyggnad, hvilka båda byggnader äfven nedbrunno, den sistnämnda dock ej totalt, emedan stora ansträngningar här gjordes för stäfjandet af eldens vi dare framfart, hvilket lyckades så väl, att den gamla. garfveribyggnaden, uppförd af trä och som stod i full låga, släcktes och det derintill tätt. belägna tvåvåningshuset, äfven tillhörande hr P., räddades. Två svinkreatur och en hund, tillhörande garfvaren Hellström, blefvo innebrända, Den trogne hutiden hade aftonen förut, sor vanligt, blifvit lössläppt, men förr än att begifva sig ut i elfven, som flyter tätt förbi, krupitin i hundkojan, jämrande och tjutande i denna; hellre ljöt döden än lemna den plats han in nehade såsom dess väktare. Kontånta penningar omkring 100 rdr gingo ock uppi rök för garfvåren H. och likaledes två reverser å tillsammans 800 rdr, tillhörande hans verkgesäll, hr Sjögren. H:s nedbrunna egendom jemte läderlager och lösören voro brandförsäkrade för närmare 23,000 rdr och Petterssons garfveribus för 1,000 rdr i städernas bolag jemte lager för 8,000 rdr i brandstodsbolaget Svea samt fabrikör Janssons uthus i städernas allmänna bolag för 3.000 rdr. Träigen kyrkogångore. I Borås tidning skrifves: Ingen minns, att Sven Nilsson på Östergyllen vid Broslätt, som nu nära 67 är gammal aflidit, på 22 års tid meriän 3 söneller predikodagar varit frånvarande ur Wings kyrka, oaktadt han hade nära en mils kyrkoväg. Af kyrkobesökare bemärktes han så mycket mer som han, utan att derför fordra eller få någon ersättning, under tiden öfvertog en del at klockarebestyren, såsom att på siffertaflan uppsätta psalmnumren, på . predikstolen uppbära kungörelser, framsätta kyrkogångspallen m. m. Länge och gerna sägs han i kyrkan af vederbörande prester såsom en uppmärksam åhörare, men då han hade sin plats nära altaret, kunde. ej i längden döljas att han var mer än uppmärksam, ty han gjorde anteckningar icke blott öfver ingång och ämne, utan författade ock ett kort sammandrag af predikan i dess helhet. Icke sqvallrade han gerna, men någon gång, och helst om samma predikan mer än en gång på året förekom, var det ej omöjligt att få veta hvilka år och söndagar man fått höra samma predikan. Denna var då i hans anteckningar för de olika åren besiffrad med 2, 3, 4 eller 5, allt efter det antal gånger den gått af stapeln. Alltid framkommen en timma före gudstjenstens början, hade han att efter sina kyrkobesök för närboende grannar med lika lång eller längre kyrkoväg redogöra för pålysningar och allt hvad som kunde röra kommunen. Sven Johansson bebodde ett torp, som han sjelf på skogen uppbrutit och uppodlat och hvarå han födde en ko, men denna jord har ingen gång kännt krok eller harf, ty jorden spadkastade och krattrade han så, att ingen kålgårdsjord var bättre redd och brukad än hans äker. För sin sparsamhet, ordentlighet och sitt ordningssinne var han allmänt känd, och ingen, som gjort ett besök hos honom, kunde annat än förundra sig öfver den söygghet, ordning och hemtrefnad, som rådde i hans hem. Genom sparsamhet och flit har han till sina efterlemnade slägtingar kunnat gifva några hundra rdr, förutom ett ej obetydligt lösörebo.