ekipage, som kördes åf Manuel, Gastons gamla betjent, som hade samtyckt att taga tjenst hos Louis, ehuru Gaston hade testamenterat honom ett betydligt underhåll. Louis dröm, målet för alla hans ansträngningar, var att kunna få intaga en plats bland Frankrikes stora industriidkare. Han satte sin titel som grufegare långt högre än sin markis-titel. Orsaken härtill var helt enkelt den, att han under sitt kring. irrande lif: hade sammanträffat med så många hertigar och grefvar af gröna bordetX, att han icke längre satte något Värde på adelsskapet. Det var alltför svårt att skilja det sanna från det falska, och han sade till sig sjelf, att det som var så lätt att taga, icke kunde ha något synnerligt värde. Vår tid är dessutom alltför realistisk för att bry sig om vapensköldar, hvilkas egare icke ha råd att låta måla dem på dörrarna till ett vackert ekipage. Man kan mycket väl vara baron utan baroni, men man kan icke vara grufegare utan grufvor. Louis led dessutom af en formlig törst efter att, få mottaga bevis på allmän aktning. Alla de förödmjukelser, som hans förnedrande lif hade ådragit honom, tyngde på hans sinne. Han hade mött så mycket förakt, att han nu brann af längtan efter att kunna betala med samma mynt. Efter att ha fört ett vanheHVEM VAR DEN SKYLDIGE? 585.