S-—S ALV — Du kan lita på, att jag skall vara öfvertygad. — Om fem eller sex dagar går jag till herr Fauvel och bekräftar en underrättelse, som han redan bör ha mottagit från min prokurator i Oloron, nemligen att de penningar, som äro deponerade hos honom, tillhöra mig. Jag berättar honom historien om den naturlige sonen och ber honom att tillsvidare behålla pengarna, efter som jag icke behöfver dem. Du, som är misstrogenheten i egen person, skall i denna deposition ha en säkerhet för mina afsigters renhet. — Ja, det kunna vi tala om en annan gång. — Derpå, min vackre nevö, skall jag aflägga ett besök hos fru Fauvel och hålla ungefär följande tal till henne: Då jag var fattig, min kära fru, var jag nödsakad att ålägga er den förbindelsen att komma min broders och er son till hjelp. Denne son är en slyngel . . . — Tack för komplimangen, onkel! ... som han förorsakat er otaliga bekymmer och förgiftat ert lif, i stället för att, sin pligt likmätigt, göra er all möjlig glädje. Jag ångrar uppriktigt hvad som förefallit, och som Jag nu är rik, har jag kommit för att underrätta er om, att jag hädanefter skall åtaga mig all omsorg för Raouls framtid. — Och det är detta, du kallar en plan? — Ja, hör blott vidare. Denna förklaring skall sannolikt göra fru Fauvel så glad,