munerna öfver den af kollegium omnämnda förändringen, svarade äfven, under förnyad tillstyrkan, att hushållniogssällskapets afsigt endast var att i almanackan få anmärkt, att länets marknader jemväl kunna anses såsom kreatursmarknader, hvarför det icke ansett nödigt att höra kommunerna. Detta oaktadt förnyade kommerskollegium sin föreskrift till landshöfdingeembetet, hvarom landshöfdingen i bref underrättade hushållningssällskapets ordförande, äfvensom derom, att han, landshöfdingen, innan han infordrade kommunernas yttrande, läte ärendet bero på ny anmälan från hushållningssällskapet. Emellertid har väl icke hushållningssällskapet ansett sig med någon sannolikhet att lyckas böra gå längre på den officiela vägen, emedan dess ordförande vid hushållningssällskapens ombuds möte i Stockholm 1869 motionerade, att genom landtbruksakademien hos k. m:t anhålla om undanröjande af de hinder, som hittills gjort omöjligt att kunna få i almanackan infördt att på marknaderna i Skaraborgs län jemväl säljes kreatur. Då så många myndigheter hafva på lösningen af denna invecklade sak öfvat och pröfvat sin skarpsinnighet och derom korresponderat, är det icke öfverraskande ehuru inga synliga resultater ännu vunnits — att härtill varit väl behöflig den eljest icke obetydliga tidrymden af öfver tre år, eller från den 15 februari 1867, då hr Nathorst afsände gin skrifvelse -till hushållningssällskapet. Under tiden har kreaturskommersen på marknaderåa i Skaraborgs län, om hvilken kommerskollegium tyckes hafva varit i okunnighet, bedrifvits såsom af ålder brukligt varit, hvarför det väl äfven varit att komma kommerskollegium väl häftigt uppå, att önska reform i ett förhållande, -som ännu är outredt i huru många sekler det fortvarat: Är det verkligt — hvartill man af hr H. A. Hamiltons motion har anledning sluta — att kollegium har att tilllämpa några gamla författningar, som lemna sådana resultater, nog tycka väl iallmänhet alla, som köpa, sälja eller förtära kreatur, att kollegium långt före detta bort inse att dessa författningar äro föråldrade, otillämpliga och odugliga, hvarför med skäl kunnat fordras af kollegium, som både bort hafva derom bästa insigten och dertill lämpligaste tillfället, att det ombestyrt deras upphäfvande, såvidt icke ett så djerft initiativ — som i sina verkningar kunnat medföra något ökad produktion och omsättning af en så vigtig nödvändighetsartikel som nötkreatur — är stridande mot kollegii ändamål. Efter hvad som förevarit, tyckes vara icke blott enklast utan äfven ändamålsenligast att-kommerskollegium för all fram-tid suspenderas från all befattning med rikets -marknader, och åt kommunerna, hvilka saken både närmast och egentligast rörer, öfverlemnades att — med endast landshöfdingeembetenas sanktion — besluta om och när marknader skola hållas inom deras område. once se RER